Den 11 juli 1947 samlades några ridintresserade solnabor i Koppartälten i Haga och Solna Fältrittklubb bildades. När SFRK bildades låg ridskolan i Frösunda, verksamheten hade startat där året innan. Ridskolechefen Werner Sjögren, som var hästskötare hos prins Gustav Adolf, började med åtta ackordhästar.

1949 flyttade ridskolan till militärens anläggningar på Ing 1 och verksamheten tog fart på allvar. Det blev några intesiva år för klubben. Klubbens inbjudningstävlingar höll hög standard och var populära. På Järvafältet reds orienteringstävlingar och jakter, där ekipagen tog sig fram med karta och kompass genom vildmarken.

1952 hade klubben 106 medlemmar och ridpriset var 5 kr i timmen för seniorer och 4 kr för juniorer.

År 1956 blev ridhuset på Ing 1 till verkstad och ridningen fick förläggas till ett ridhusprovisorium under presseningar. Det var en kall vinter, ofta 15-20 grader kallt. SFRK fick, med hjälp av statligt bidrag och kommunala lån, råd att bygga ridhus och stall. Byggnaderna uppfördes 1956-57 vid Mellanjärva gård i Solna där klubben håller till än idag. SFRK hade nu blivit ägare till en komplett ridanläggning och en ny era i klubbens historia påbörjades. Ridskolan med Werner Sjögren och alla hästarna flyttade dit.

Efter 16 år som ridskolechef slutade Werner Sjögren 1962 och Rudolf ”Rulle” Öberg kom till Solna. Han övertog hästarna och till största delen fortsatte verksamheten som förut, både från klubbens och ridskolans sida. Populära arrangemang de åren var jakterna på Järva och inte minst ”gökotteridningen” där man red från stallet vid femtiden på morgonen och åt frukost i gröngräset.

1970 var året för den fruktansvärda branden. Fjorton hästar dog när stallbyggnaden totalförstördes genom en explosionsartad brand en mörk marsnatt. Arton hästar kunde räddas tack vare rådiga insatser från förbipasserande på E4:an. En kommitté för återuppbyggnad, bestående av klubbens ordförande Sune Berglund, vice ordförande Sergei Steffens, ridläraren Lennart Dahl och statsbyggmästaren Olof Svensson, tillsattes genast och redan sju månader senare kunde en ny stallbyggnad uppförd på den gamla grunden tas i bruk. Försäkringen täckte en stor del av byggkostnaderna på 330 000 kronor. Resten betalades med hjälp av ett lån från kommunen samt bidrag från privatpersoner, föreningar och företag. Byggmästare Birger Gustavsson byggde till nettokostnader och debiterade inget byggmästararvode, vilket ledde till att kostnaderna blev förhållandevis låga.

Det nya stallet fick plats för trettiofem hästar och blev mycket bättre än det gamla. Personalutrymmena som tidigare var modell skrubb, blev större och fick pentry, dusch och toalett. Man fick också en klubblokal, något som tidigare helt saknades. Stallet invigdes med pompa och ståt den 1 maj 1971 och verksamheten fortsatte ungefär som tidigare.

Solna ridskolan ägs än idag av Olle Lindström, men numera även tillsammans med personalen Björn Waimon, Carina Waimon samt Mona Fredriksson som alla tre arbetar heltid på ridskolan.

Detta var historian om stallet jag rider på. Första gången jag läste detta blev jag både ledsen och glad! Ledsen för att stallet brann upp år 1970, tråkigt att 14 hästar dog. Glad för att allt annat, haha! Nej, men visste ni att detta är en av Sveriges äldsta stall? Det är en ridklubb. (hörs ju på namnet...?) Jag har ridit på SFRK i ca 2 år. Rider på lördagar. Jättekul! Och dessutom har jag en jättebra lärare, en av de bästa jag har haft (har iof bara haft typ 2..hehe). SFRKs hemsida är sfrk.nu. Det var därifrån jag hittade texten ovan. Där kan man också lära känna hästarna och personalen som finns i stallet.

PS. Om ni hittar någon ponny som heter Dumle eller Lady Jane, så är det de som jag alltid rider. Söta!